Kaniner är populära, vänliga och tysta sällskapsdjurLäs mer om kaninen som sällskapsdjur, dess ursprung, beteende och skötsel.Dvärgkanin, hermelinkanin, dvärgvädur, fransk vädurskanin med flera. Fakta om kaninen
Beskrivning / Kaninens ursprung Kanin eller vildkanin är en art i familjen harar. Den har domesticerats som både sällskapsdjur och för att användas som mat. Kaninen är ett hardjur och ska inte förväxlas med gnagarna som skiljer sig anatomiskt från hardjuren. Den europeiska kaninen anses komma från Spanien, och spreds över Europa av romarna. Kaninens utseende, kaninens beteende De europeiska kaninerna är små gråbruna däggdjur 34-45 cm långa och 1,3 - 2,3 kg tunga. Som övriga hardjur har de fyra skarpa framtänder (två uppe och två nere) som fortsätter att växa under hela djurets levnad, samt ytterligare två små tänder i överkäken. Kaniner har långa öron, kraftiga bakben och korta fluffiga svansar. De förflyttar sig genom att hoppa på sina långa och starka bakben. För att underlätta snabb förflyttning, så har bakbenen en tjock päls som dämpar nedslagen vid snabb hoppning. De europeiska kaninerna har långa tår som hålls samman med hud så att de inte skall spridas ut när djuret hoppar. De europeiska kaninerna bygger nätverk av kaninhålor där de tillbringar större delen av den tid då de inte betar. Kaniner är mest aktiva på morgonen och kvällen, om dagen sover de mest. Kaninen är ett bytesdjur, så vid minsta tecken på fara, gömmer den sig. Kaninen är ett mycket renligt djur, som putsar sig många gånger om dagen. Den putsar genom att klia och slicka på sig och att putsa varandra är en mycket viktig social sak för flocken. Kaninens ungar är nakna och blinda vid födseln. Lista över några erkända kaninraser Jätteraser: belgisk jätte, tysk jättescheck, fransk vädur, Stora raser: stora chinchilla, engelsk vädur, new zealand red, wiener, Medelstora raser: vit lant, japansk kanin, svensk pälskanin, belgisk hare, lilla tysk vädur, Små raser: beige, lilla chinchilla, deilenaar, engelsk scheck, siameser, zobel, Dvärgraser: dvärgvädur, hermelin, dvärghare, Raser med avvikande hårstruktur: angora, fuchs, satin, rex, Lantraser: gotlandskanin Kaninen som sällskapsdjur, skötselråd, tips, information Kaniner, är mycket populära som sällskapsdjur och det finns en mängd olika framavlade raser. Kaniner är intelligenta, vänliga och tysta husdjur som snabbt blir en i familjen. Kaniner bör inte hållas tillsammans med andra kaniner av samma kön eftersom detta ofta leder till slagsmål och då speciellt efter könsmognad. Marsvin kan hållas som sällskap till en kanin. Storlek och
livslängd: Bur och inredning En bur avsedd för en dvärgkanin bör enligt Jordbruksverkets föreskrifter inte understiga 0,5 m² (cirka 100x50 cm) och ingen sida vara kortare än 50 cm. Buren ska vara minst 50 cm hög. Om du har flera djur i samma bur bör varje djur minst ha en yta av 0,25 m². Placera buren i normal rumstemperatur och fritt från drag. Som bottenmaterial kan du använda papperspellets eller s.k. träpellets. Dessa pellets har en mycket bra uppsugningsförmåga och skräpar betydligt mindre än t.ex. kutterspån eller sågspån. Tidningspapper som bottenmaterial i buren är direkt olämpligt då trycksvärta är giftigt. Kaniner är renliga djur som oftast uträttar sina behov på en och samma plats i buren, ställ gärna dit en toalåda, t.ex. en hörnåda eller en utställningslåda för katt. Buren ska regelbundet (1-3 ggr/vecka beroende på antal djur, burstorlek och valet av bottenmaterial) städas och burbotten skuras. En vattenflaska är att föredra framför skål, då vattnet i skålen fort blir smutsigt och måste bytas ofta. Matskålen bör vara låg, vid och tung för att undvika att djuret välter skålen. Kaninens mat och skötsel av din kanin Kaninens basfoder består av hö, som aldrig får saknas i buren. Höet skall vara friskt och väldoftande, det får inte lukta unket eller mögligt. Som kraftfoder ges lämpligen pellets eller kaninblandning. En växande kanin (upp -8 mån.) ges fri tillgång på pellets eller blandning medan en vuxen dvärgkanin ska ges max 0,5 dl/dag. Kaniner som vistas ute under vinterhalvåret ges större portioner. Blir djuret överviktigt dra ner på kraftfodret, inte höet. Vill Du ge frukt och grönsaker, gör det med måtta och introducera grönsakerna försiktigt för att undvika krånglande magar. Var speciellt försiktig med färskt gräs sommartid, detta kan leda till kolik. Vattnet skall bytas dagligen och en saltsten skall alltid finnas i buren. Kaninens tänder växer hela tiden så de måste nötas ner till rätt längd. Fröstänger och annat hårt gnagargodis hjälper Dig att undvika tand och bettproblem. Klorna bör klippas ungefär en gång per månad. Använd en specialsax avsedd för kloklippning. Är du osäker på hur Du skall klippa kan du fråga om djurbutiken kan hjälpa dig, eller så vänder du dig till en veterinär. Långhåriga kaniner skall borstas regelbundet och tovor avlägsnas ur pälsen med hjälp av lämplig kam, borste eller karda. Låt kaninen vara ifred i sin bur under det första dygnet i det nya hemmet. Börja därefter lite försiktigt att bekanta Dig med djuret, använd gärna lämpligt kaningodis för att locka fram djuret. Efter något dygn kan Du försöka klappa djuret, helst i knät sittandes på golvet. När kaninen börjar känna sig hemma, låt den då vara med och bli en riktig familjemedlem. Ju mer djuret får vara med och bli hanterat, desto tamare och trevligare blir det. Tänk på att alltid ge kaninen ett ordentligt stöd då Du lyfter den; den ena handen runt kroppen och den andra stöder underifrån. Bär inte omkring på djuret i onödan eftersom det lätt kan tappas i golvet och skadas allvarligt. Speltokig kanin på puben
Böcker om kaniner
Det är tillåtet att kopiera, distribuera, modifiera, och/eller ändra i detta dokument enligt villkoren i "The GNU Free Documentation License", publicerade av "The Free Software Foundation" |